Stäng

Beowulf – en forntida hjälte begravd i Västergötland

Har du hört talas om Beowulf? Han är en av våra mest kända sagokungar, vars historia är svår att bestyrka men också svår att avfärda. Låt oss undersöka vad dikten säger och vilka spår av sanning där faktiskt kan finnas.

Beowulf uppfyller verkligen de tre epiteten mannen, myten, legenden. Känd idag tack vare det fornengelska kvädet som bär hans namn, en text nedskriven någon gång under 1000-talet om händelser som ska ha utspelats ytterligare 500 år tidigare. Däri berättas det om Beowulf, geaternas hjälte, som först hjälper kungshallen Heorot och dess ledare kung Hrothgar att kämpa mot monstret Grendel och därefter Grendels mor, två individer som länge stört friden i kungshallen. Efter sin seger återvänder Beowulf hem och kommer senare i livet att få slåss mot en drake, ett slag i vilket både han och draken dör. Beowulf följeslagare kremera honom och man reser en storhög till hans minne.

Sanningen i hjältedikten?
Beowulf beskrivs som en typisk nordisk hjälte, större och tapprare än alla andra och är dessutom en vis och god kung för sitt folk. Ett par personer som nämns i Beowulf tycks ha historiska förebilder. Men Beowulf själv nämns bara i sitt eget kväde. Kan han ändå vara baserad på en historisk person, vars gärningar förvrängts och förstorats genom de århundranden som hann gå innan den okände engelske författaren satte sig för att skriva ned sagan? I de fornnordiska sagorna är det vanligt med kenningar, poetiska omskrivningar av saker och ting. Kanske består eposet, som ju baserats på hundratals år av muntlig tradition innan det satts på print, av just sådana kenningar.

Eftersom Beowulfkvädet skrevs ned i England har berättelsen blivit populär och känd främst där. Men händelserna i kvädet utspelar sig främst i södra Skandinavien. Frågan forskarna ställer sig är därför vilka geaterna egentligen var och var dessa skulle ha bott. Här finns det många tolkningar. Geaterna skulle ha kunnat vara gutar, alltså gotlänningar, men också götar eller kanske båda dessa folk i någon slags sammanslagning.

Finns det några bevis?
Efter att Beowulf har besegrat Grendel och hans mor återvänder han hem till sitt folk, geaterna, och blir deras kung. Många strider mot svearna beskrivs sedan, där kända Uppsalakungar som Egil, Ottar och Adils nämns vid namn, dessa förekommer även på fler ställen såsom Ynglingasagan och dess förlagor vilket pekar på att dessa kungar i någon mån måste betraktas som historiska. Trots att berättelsen först nedtecknades på 1000-talet, av en eller flera okända engelska skribenter, har arkeologer länge varit överraskade över hur mycket av den materiella och sociala kultur, exempelvis traditionen att kremera sina döda, som beskrivs i Beowulf faktiskt stämmer så väl överens med den kunskap man har idag om Norden under folkvandringstid, alltså tidsperioden mellan år 375 och 550 då berättelsen om Beowulf ska utspela sig. Eftersom flera av föremålen som beskrivs i Beowulfkvädet enbart förekom i Skandinavien är det märkligt hur en kristen poet i ett annat land flera hundra år senare kunnat få till allting så rätt i sin skrift.

Till exempel har det hittats mängder med hals- och armringar av guld i Skandinavien från folkvandringstid, men i England saknas dessa. Ringbrynjor är också ett ovanligt fynd i England, enbart en har hittats och det i båtgraven vid Sutton Hoo som visat på tydliga influenser till Svealand. Beowulfkvädet är dessutom skrivet på versmått liknande de som förekommer i Den poetiska eddan, typiskt för nordiska berättelser som länge förts vidare som muntlig dikt.

Beowulfs öde och viloplats
Berättelsen kan ses omges av ett kristet ramverk som troligtvis kommit till i den kontext då berättelsen skrevs ned. Danerna beskrivs som okunniga om Gud och att ett olycklig öde väntar de hedningar som låter sig kremeras. Ett olyckligt öde var också det som slutligen mötte Beowulf när han ska slåss mot en stor drake, alternativt orm, som ödelägger landet.

Även detta kan dock vara en kenning, en poetisk omskrivning för ett helt annat hot mot samhället. Kanske den så kallade fimbulvintern, fast i verkligheten och inte den i Ragnarök beskrivna. År 536 drabbades jorden nämligen av en klimatkatastrof när tre vulkanutbrott fick atmosfären att fyllas av aska och solen att mörkna vilket ledde till dåliga skördar och långa vintrar.

Oavsett vad det var Beowulf fick kämpa mot blev det hans död. Trots att han faktiskt lyckas dräpa draken blir han själv dödligt sårad. Det beskrivs hur alla männen reste sig, oglade gingo de till Earnanäset med strömmande tårar att skåda ovan syn. Det sågo honom ligga livlös på sanden, på vilobädd, den gode…

Earnanäset tros vara dagens Årnäs vid Vänerns strand. Kvädet beskriver vidare hur männen kremerar Beowulfs kropp på ett stort gravbål inuti den storhög de byggt åt honom att vila i. Storhögen ska ha varit placerad så att sjömän på långt håll skulle kunna se den och inuti högen lade de alla de skatter som funnits hos draken. Storhögen sägs vara Skalunda hög som är Västsveriges största gravhög och som ligger förhållandevis nära Årnäs och med närhet till Vänern på vars vatten de sjömän som åsyftas bör ha verkat. Högen är inte utgrävd, men C14-dateringar av markytan pekar på att högen borde tillkommit någon gång i början på 600-talet.

Idag finns det bara ett enda bevarat originalexemplar av Beowulfkvädet och det ligger i en hedersmonter på British Library i London.

 

Lästips:

  • Beowulf – översatt i originalets versmått av Björn Collinder
  • Beowulfkvädet – den nordiska bakgrunden av Bo Gräslund

Anna Härdig, Västarvet

Anna Härdig är journalist och digital kommunikatör i Västarvet. Hon har en bakgrund inom arkeologi, marknadsföring och populärvetenskaplig astronomi.