Hugin och Munin. Tanke och minne. Odens två korpar som varje morgon sänds ut kors och tvärs över världen för att samla kunskap och nyheter som de sedan viskar i den allsmäktige gudens öron i fornnordisk mytologi.

Jag tänker på de sökande korparna när jag funderar över vad äldre tiders myter och folktro har för relevans i vår tid. Att söka kunskap och fakta har sannolikt aldrig varit enklare och korparna verkar åtminstone skenbart vara ersatta av ettor och nollor, knappar och tangenter. Den nordiska mytologins med sina många gudar är också närvarande en dag som den här. När det här skrivs så är det Tors dag. Och imorgon är det fredag, Friggs dag, Odens hustru.

Asagudarna lever kvar som namnen på våra veckodagar. Och just torsdagskvällen och den därpå följande natten var enligt folktro en vanlig tid för handlingar som hade med magi och trolldom att göra.

Och kanske finns det några tunna penseldrag av övernaturliga föreställningar kvar i vår rationella samtid, där vi väger, mäter och analyserar minsta lilla händelse? Små sprickor i tiden när tillvaron osäkras och vi öppnar oss för det okända. Magiskt tänkande löper som en röd tråd genom historien.

Riter, runor och mirakel
Om vi reser vidare i tiden med Hugin och Munin, tanken och minnet, på varsin axel så hittar vi många exempel på vardagsmagi genom historien.

Vår nordiska historia är fylld religiösa föreställningar, men också av varelser och väsen; som tomtar och troll, jättar och vättar. Under stenåldern har arkeologer gjort gravfynd med så kallade trollpåsar, små läderpungar där man förvarade viktiga verktyg men också kultföremål.

De hällristningar från bronsåldern som vi idag kallar för skålgropar fick namnet älvkvarnar. En skålgrop har storleken av ett mynt som är uthuggen i berget och fick funktionen av en offerplats i miniatyr. Människor som drabbats av älvblåst, eller nässelfeber som vi kallar det idag, troddes bli friska av offergåvor i form av små dockor av bland annat hår, naglar och delar av kläder från den som insjuknat.

Älvblåst och älvskott förekommer rikligt inom folktron även senare i historien. Man kunde även offra knappnålar och mynt i skålgroparna. Något som fortfarande händer.

Vikingarnas runor blev magiska rungaldrar – ockulta tecken och trollformler som gav tillgång till en hemlig värld och medeltiden har sina mirakelberättelser. En mirakelberättelse är ett nedtecknat vittnesmål som beskriver ett underverk. Och vem har inte hört talas om häxprocesserna i slutet av 1600-talet?

I bondesamhället från 1700-talet fram till industrialismen så frodas folktron i Sverige och sägner sprids om allt från jättar och troll till gengångare och spöken. Urbaniseringen medför vissa förändringar men sägnerna blir ett slags berättartradition som lever vidare än idag. Inte minst genom internet och populärkultur i filmer, spel och poddar.

Då som nu och alltid
Dödar vi en spindel blir det regn. Lägger vi nycklarna på bordet betyder det otur. En krossad spegel ger sju års olycka. Svarta katter. A-brunnar. Fredag den trettonde… Ja, egentligen allt som har med talet tretton att göra är stigmatiserat i det västerländska samhället. Vissa hotell har till exempel inget rum med nummer tretton. Att samlas tretton runt ett bord kan betyda någon kommer mista livet.

De allra flesta av oss vet nog innerst inne att det knappast kan påverka vädret om vi råkar trampa på en spindel. Vi förstår antagligen att vi ägnar oss åt obegripligheter, men väljer ändå att inte chansa. Kanske är det bäst att ta omvägen förbi stegen än att gå under den, att hoppa över A-brunnen och ser vi en svart katt så kanske vi gör bäst i att spotta tre gånger över ena axeln.

Skrock och vidskepelse är nutida föreställningar som bygger på historiska sägner. Vardagsmagin lever kvar som uttryck och projektionsytor för att besjäla våra liv med ett högre syfte.

De mytologiska korparna fortsätter att viska i våra öron. Tanke och minne. Hugin och Munin. Det förflutna är alltid närvarande.