Stäng

Jorden är platt - en märkligt vanlig faktoid.

För bra för att vara sant

Visste du att ordet lagom är unikt för svenska språket? Har du hört att man kan se kinesiska muren från månen? Humlor borde väl inte enligt fysikens lagar kunna flyga? Är det sant att vi bara använder omkring tio procent av hjärnans kapacitet? Sannolikt har du hört någon av dessa påståenden eller frågeställningar förut. De kallas faktoider och är ett slags skenbara sanningar men som vid närmare granskning visar sig vara falska.

 

Faktoider är en särskild form av vandringssägner, som små berättelser om överraskande fenomen som vi gärna berättar vidare – inte sällan med egen övertygelse om att de faktiskt är sanna. Medan de mer traditionella vandringssägnerna sprids från mun till mun så sprids faktoider ofta genom media för att sedan bli ett slags etablerade sanningar. Problemet är att en faktoid inte är sann.

Vi har alla hört olika påståenden som låter mer eller mindre fantastiska. Det kan handla om brutala avrättningar av äldre människor i så kallade ättestupor. Att en humlas kropp är för stor i förhållande till sina vingar och egentligen inte borde kunna flyga. Eller att man kan se kinesiska muren från månen. Inget av dessa påståenden har visat sig vara sanna, men ända sprids de vidare som ett slags moderna vandringssägner om smått fantastiska fenomen.

Lögn och förbannad dikt
I närmare två decennier har författaren Peter Olausson skrivit om faktoider, dels på sin blogg men också i flera uppmärksammade böcker. Frågan är varför dessa faktoider fortsätter att reproduceras, trots att det sällan är särskilt svårt att få reda på sanningen.

– Vi möter en ständig ström av påståenden av alla de slag. De allra flesta halkar ur minnet och är borta efter en dag, en vecka eller en månad. Men några sätter sig i huvudet. Anledningarna kan vara många: De talar till oss, som människor eller individer, de är användbara på något vis, de säger något om världen på ett skarpt, välformulerat och roligt sätt… Man kan säga att påståenden utsätts för ett naturligt urval där de flesta försvinner, andra lever kvar, kanske i muterade former som är ännu mer livskraftiga än originalen, berättar Peter Olausson.

Människan verkar ha ett närmast obegränsat behov av berättelser. Berättelser som ger näring åt samtal och skapar sammanhang. Men vi dras ofta till det spektakulära.

– Människan är ett socialt djur. En av de egenskaper som präglar oss som art är vårt behov av berättelser, att berätta dem och lyssna på dem. Om berättelserna är sanna eller inte är mindre viktigt. Eftersom en berättelse kan bli mycket bättre om man skippar sanningskravet så man till exempel kan justera detaljer efter tid och plats så har vandringssägnerna, klintbergarna och faktoiderna ett övertag. Därmed inte sagt att en berättelse blir bättre enbart för att den är osann. På det viset har vi inget särskilt behov av faktoider; det är bara det att faktoiderna lyckas överleva trots att de är osanna, säger Peter Olausson.

Det var inte bättre förr
Vårt behov av vetenskap och forskning är stort. Det gör att vi kan förstå oss själva, vår närmaste omgivning och världen i stort. Det görs stora insatser för att tillgängliggöra fakta och kunskap – både från den akademiska världen och genom öppna data från institutioner som bibliotek, arkiv och museer. Men rykten och desinformation sprids som virala löpeldar och det är lätt att få en känsla av att vetenskapen som resurs håller på att devalveras.

– Jag hävdar bestämt att det inte var bättre förr. Folk har aldrig varit särskilt intresserade av vetenskap. Men om vi ser till den senaste tiden så har den osannolike Trump och hans bravader gjort att intresset för källkritik och skillnaden på sant och falskt är större än någonsin. Därtill har det aldrig någonsin i världshistorien varit lika enkelt att kolla fakta. De flesta av oss har en liten manick i fickan där vi kan nå världens samlade kunskap och okunskap. Att när som helst kunna kontrollera påståenden som flyger förbi kan idag vara trivialt; för bara några år sedan var det omöjligt, om man inte råkade bo i ett universitetsbibliotek, säger Peter.

Fakta eller faktoid?
Faktoider av olika slag kommer sannolikt att fortsätta spridas så länge vi människor vandrar på jorden. Oskyldiga berättelser som den om humlan som inte kan flyga – men också mer medvetna lögner i syfte att påverka oss människor till handlingar som kan få negativa konsekvenser.

Det innebär att vi alltid behöver vara vaksamma på berättelser vi tar del av och de vi själva förmedlar vidare. Är sant eller falskt? Fakta eller faktoid? Ibland är det värt att anstränga sig lite extra för att inte förmedla osanningar och lögner. Om någonting låter otroligt så finns det en risk att det faktiskt också är det.

Om Peter Olausson

Peter Olausson är författare och faktoid-jägare som varit ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning. Han har också medverkat i radioserien Mytjägarna på Sveriges Radio och tilldelades 2019 utmärkelsen Det gyllene förstoringsglaset för sina insatser inom källkritik som delas ut av Internetstiftelsen och tidningen Metros Viralgranskaren.

 

Jorden är platt – en favorit-faktoid

Uppfattningen att man “förr i tiden” trodde att jorden var platt – att ”alla” trodde det, inklusive sjömän, präster och kungar. Det är helt osant. Ända sedan antiken har det funnits en allmän, utbredd och grundmurad kunskap om jordens rundhet. Det är först på 1800-talet som folk börjar få för sig att man “förr i tiden” trodde att jorden var platt. Att denna faktoid är så vida spridd beror på att den är så användbar när man ska karaktärisera enfaldiga människor, i synnerhet när man ska kontrastera mellan ett enfaldigt förr och ett åtminstone delvis klipskare nu. Ibland kommer jag på mig själv med att sakna en god ersättning för uttrycket.

 

Johan Lindblom, Västarvet

Johan Lindblom är copywriter och digital kommunikatör i Västarvet. Han har en bakgrund inom kulturvetenskap, media och kommunikation.