Stäng


“Berätta något om det farliga så blir vi väldigt lyhörda …”

Att otäcka vandringssägner och myter får fäste hos oss människor bottnar i ren överlevnadsinstinkt och vårt behov av att söka svar. Det menar psykologiforskaren Armita Golkar, känd från expertpanelen i Fråga Lund. Vi tog ett snack med henne om mekanismerna och det grundläggande mänskliga behovet av berättelser. – Det ligger så fundamentalt i oss att försöka undvika det farliga. Även om vi inte tror på troll är vi benägna att lyssna på det som skulle kunna vara potentiellt farligt. 

Hon gräver djupt i det som styr den mänskliga naturen och beteenden vi delar. Hennes forskning handlar om hur vi människor lär oss att vara rädda och om hur grupptillhörighet påverkar vår sociala inlärning. Armita Golkar har stenkoll på rädsla. Att berätta historier för varandra beskriver hon som en fundamental mänsklig egenskap.

– Det handlar egentligen om att stilla behovet av att förklara orsak och verkan och söka mening och förståelse för hur vi själva fungerar och hur världen hänger samman. 

Myterna, som är en form av de kulturella berättelserna, rider på samma mekanismer och när det handlar om det skrämmande, är det ofta också väldigt engagerande. Och det som är engagerande är också lättare att komma ihåg. Och skräckhistorier berättar också något om oss själva och om de rädslor och farhågor som vi delar. Tillsammans söker vi svaret på det som skrämmer oss gemensamt.   

Att höra en otäck historia är något som engagerar och aktiverar oss rent fysiologiskt, något som vi i stunden kan uppleva som lustfullt. 

Rädsla brukar funka bäst just i små doser och i former där vi ändå har någon slags kontroll, förklarar Armita Golkar.

– Värdet handlar inte så mycket om det är sant eller falskt utan om vad man berättar om och om den sociala gemenskap som man kan skapa genom berättandet. Precis som vi kan föra över våra rädslor till varandra, något som jag studerar, så överför vi kunskap till varandra genom berättelser och de bidrar också till att vi kan skapa en gemensam kulturell plattform.   

Från okänd person till ”någons farmor”
Att sägner ändras och anpassas utifrån personen som berättar vidare historien, som i den så kallade ”viskleken”, beror på olika saker.

– Dels sker en organisk förändring i berättandet. Minnet är inte perfekt och varje gång vi återberättar tenderar vi att konstruera om våra minnen. Nya detaljer smyger in eller ersätter gamla.  Men dels så anpassar vi också historierna så att de är relevanta för sin tid och sina människor.

Att lägga till detaljer om sig själv eller människor man känner till gör alltså att det fäster bättre hos mottagaren.

 Det är lättare att minnas om det figurerar människor man kan relatera till eller detaljer som finns i ens tid och miljö.                   

– Det är så det går ifrån att vara ”en helt okänd person” till ens farmor, säger Armita Golkar

    

Dystopiskt som ett Black Mirror-avsnitt? 
Den teknologiska utvecklingen och sociala medier accelererar upp de här processerna i berättandet, något som skapar baksidor.

Spridningen av fake news och föräldrars panik över ”Momo challenge” på olika forum kan ge intrycket av en lättmanipulerad mänsklighet med mörkt sinne.

Armita Golkar målar dock inte upp något dystopiskt Black Mirror-scenario, utan beskriver det som negativa konsekvenser av något som i grunden är positivt.  

– Många av våra begränsningar och mindre önskvärda beteenden är bieffekter av annars adaptiva fenomen. Man behöver alltså väga in vilka funktioner berättandet fyller och på vilka sätt vår lyhördhet för andras berättelser och erfarenheter också ger oss fördelar.

Och ibland fyller även det påhittade sitt syfte – troll finns inte, men berättelsen om dem kan hålla barn borta från att gå ut ensamma i skogen.

 

Armita Golkar är doktor i psykologi och psykologiforskare. Hon ingår i forskargruppen Emotion Lab som emotionsforskare  vid sektionen för psykologi vid Karolinska institutet.

2015 tilldelades hon priset till yngre forskare i psykologi, som delas ut av Svenska nationalkommittén för psykologi vid Kungliga Vetenskapsakademien.

Hon har bland annat medverkat i Breaking News med Filip och Fredrik, Fråga Lund och dokumentärserien Sociala monster.

Julia Collinius, Västarvet

Julia Collinius är kommunikatör i Västarvet och har en bakgrund som journalist, bland annat på Sveriges Radio.