1. Den som är bäst i världen på att lura dig är din egen hjärna. Vi motiveras alla av suget att få vår redan befintliga världsbild bekräftad – att få det bevisat för oss själva att vi har haft rätt hela tiden. Försök därför vara allra mest kritisk mot dig, och om inte annat åtminstone så kritisk mot dig själv som du hade varit mot en meningsmotståndare. När du tänker ”jag visste väl det!”, låt det bli en varningsklocka istället för en startpistol.
2. Fundera över vem som har ditt förtroende – och varför. Allt för ofta delar vi vidare påståenden på sociala medier bara för att de stämmer överens med våra åsikter, trots att vi aldrig förut sett eller ens hört talas om användaren som publicerat dem. Varför ger vi bort vårt förtroende så billigt? Fundera på vad din tillit är värd, och vad någon ska göra för att förtjäna den. Inte kan det väl bara vara att säga saker du håller med om?
3. Lär dig använda alla de verktyg som står till buds. Internet är fullt av tillgängliga och lätthanterliga verktyg för att göra research själv. På Facebook kan du söka efter innehåll i statusar, via Google kan du undersöka om bilder du är nyfiken på har publicerats tidigare och med whois-tjänster kan du ibland ta reda på vem som ligger bakom en sajt. Bekanta dig med dessa möjligheter, och inse att det ofta inte ens är svårt att ta reda på sanningen på internet. Det kräver bara lite självförtroende.
Jag växte upp med Bengt af Klintbergs böcker. Mormors exemplar av Råttan i pizzan står i min bokhylla, och jag tittar i den åtminstone någon gång i veckan. När jag började arbeta med att skriva var nätkultur mitt största intresseområde, och jag fastnade gärna i märkliga historier om obskyra forum och galningar med sociala medier-konton. Sommaren 2011 publicerade jag en serie blogginlägg om nätets största mysterier, som ledde till att jag fick lite skrivuppdrag om liknande ämnen, och efter att ha hållit på så en tid hamnade jag på Metro där jag inspirerad av falska historier på sociala medier fick idén till källkritiksatsningen Viralgranskaren. Tillsammans med två kollegor lanserade jag den våren 2014, och vi fick Stora journalistpriset samma höst. Samtidigt kom jag ut med min första bok, Creepypasta – spökhistorier från internet, som kom till som en sorts andlig uppföljare till af Klintbergs vandringssägenssamlingar fast med fokus på skräckberättelser istället. Den boken blev till en podd för Sveriges Radio, Creepypodden, som idag är en av Sveriges största poddar. 2018 kom jag ut med boken Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå, om myter, falska berättelser och källkritik på sociala medier.
Tjusningen i mitt arbete är för mig fortfarande att få läsa våra berättelser mellan raderna, och kanske förstå lite mer av vad vi egentligen tycker, fruktar eller inte förstår. Det finns lika mycket nakna självbilder gömda i våra spökhistorier som i de felaktigheter vi tror är sanna på sociala medier, och jag är lika fascinerad varje gång de dyker upp framför mina ögon.
Fotograf, pressbild: Kate Gabor
Synlighet och sammanhang, sant eller falskt. Att ha ett källkritiskt förhållningssätt till olika typer av information är inte lätt i dagens medielandskap. Karl-Magnus Johansson är arkivarie vid Riksarkivet Landsarkivet i Göteborg och ger här en inblick i den källkritiska metoden och olika principer.
Synlighet och sammanhang, sant eller falskt. Att ha ett källkritiskt förhållningssätt till olika typer av information är inte lätt i dagens medielandskap. Karl-Magnus Johansson är arkivarie vid Riksarkivet Landsarkivet i Göteborg och ger här en inblick i den källkritiska metoden och olika principer.