Stäng


Pedagogiska väsen –
skrämsel och skrock vid barnuppfostran

 

Med hjälp av folktro kan vi studera ett samhälle och få svar på varför vi gör som vi gör eller varför de gjorde som de gjorde. I denna text funderar vi på hur folktro används för att kunna skapa ett fungerande vardagslivet, då och nu.

 

Inom folktron finns specifika väsen som används vid barnuppfostran och vid barnpassning, dessa fiktiva figurer brukar kallas för pedagogiska väsen eller skrämselväsen. I takt med samhället och människors förändrade levnadsomständigheter har också uppfostringsstrategier ändrats över tid. Pedagogiska väsen användes som skrämselverktyg av vuxna för barn, och ska inte förväxlas med de vuxnas föreställningar om det övernaturliga. Fast att dessa väsen är ”påhittade” av oroliga och bekymrade vuxna, så präglar dessa väsen barnens syn av sin omvärld och ligger till grund för barnens kollektiva medvetande. Genom att studera dessa väsen kan vi förstå dåtidens- och det rådande samhällets normer, vardagsliv och rädslor.

Skrämsel i det förindustriella samhället
I det förindustriella samhället (1750–1850) uppfostrades barnen till att klara sig själva utan vuxnas uppsikt. Barnen fick tidigt hjälpa till med arbetet hemma och när barnen blev sju år ansågs de vara arbetsföra. Eftersom det inte fanns förskolor att tillgå, passades de barn som ännu inte var arbetsföra av sina äldre syskon medan föräldrarna utförde sitt dagliga dagsverke. Innan barnen förstod tillsägelser var det inte ovanligt att barnen spändes- eller bands fast i exempelvis möbler medan föräldrarna arbetade.

Barnen fick i tidigt skede lära sig om de faror som fanns i vardagens omgivning, exempelvis spisen och brunnen. De vuxna skrämde barnen med övernaturliga väsen som ugnkärringen, ugngubben, brunnsgubben och bäckagubben m.fl. för att hålla barnen från dessa faror. Vindsgubben och källargubben är också väsen som använts i hemmet för att hålla barnen borta från vissa utrymmen. När barnen blev större och rörde sig även utanför gården fick de lära sig om de faror som lurade vid vattendrag och i skogen. Vuxna berättade ruskiga berättelser om näcken, bäckahästen, vargen och räven.

Skrämde till lydnad
De vuxna skrämde också barnen till lydnad och lärde dem på så vis beteenderegler som fanns i samhället. De kunde tillexempel säga att tungan blev svart om de svor eller att de fick vita fläckar på naglarna om de ljög. De vuxna överförde, mer eller mindre medvetet, sina fördomar mot andra grupper i samhället via skrämsel. Exempelvis hotade vuxna barnen med att ”ryssen”, ”lappen” eller ”tiggaren” kunde ta dem om de inte betedde sig. Även vissa yrkesgrupper som ansågs ha låg status som sotaren, rackaren eller bödeln användes som skrämsel för att barnen skulle lyda och inte hitta på rackartyg. Det var heller inte ovanligt att de skrämde upp barnen med att namnge någon man eller kvinna som var annorlunda, trollkunnig eller av någon annan anledning känd inom den egna socknen.

Skrämsel i dag
I industrisamhället uppfostras barn sällan med skrämsel och hot, och istället betonas vikten vid tolerans och respekt för barnet som individ. De pedagogiska väsen som hör jordbrukssamhället till används inte i samma utsträckning vid barnuppfostran och barnpassning i dag. Våra samhällen och vardagsliv ser olika ut. Barn behöver inte förvärvsarbeta lika tidigt, de är inte lika utsatta för naturens eller hemmets faror och det finns möjlighet till barnpassning via förskolor.

Men det går att ana spår från den äldre skrämselmetoden, exempelvis under juletid. Barn får lära sig tidigt att tomten bevakar barnen och att han vet mycket väl om vilka barn som varit snälla eller ej under året. Det är inte ovanligt att vuxna skrämmer barnen med de berömda orden: ”nu får ni sköter er, annars kanske det inte kommer någon tomte i år och då blir det inga julklappar”. Även den fiktiva figuren tandtrollet, som sägs kalasa på oborstade tänder, används av vården och föräldrar för att få barn att sköta sin tandhygien. Vet du några fler exempel på nutida fiktiva skrämselväsen? Något digitalt väsen från internet kanske?

 

Källor

Institutet för språk och folkminnen (2017).
Väsen i dag. (Hämtad: 2019-03-06)

Kuusela, Tommy (2017). Skrämselväsen i äldre tid. Institutet för språk och folkminnen: Uppsala. (Hämtad: 2019-03-05)

Stattin, Jochum (2006). Från gastkramning till gatuvåld: en etnologisk studie av svenska rädslor. [Ny utg.] Stockholm: Carlsson

 

Sandra Bjärenberg, Västarvet

Sandra Bjärenberg är antikvarie på Västarvet. Hon har en bakgrund som etnolog och har arbetat på bland annat Institutet för språk och folkminnen.