Stäng


Platsers betydelse

Varför ser sägner om naturväsen ut som de gör och vad kan sägnerna berätta om dåtidens jordbrukssamhälle och det senare industrisamhället? I Västra götalandsregionen finns många miljöer och platser som ger upphov till skrock och sägner, vilket är en del av det immateriella kulturarvet.

I flera sägner kan vi skymta konturer av människors dagliga levnadsförhållanden. Det gäller både sägner som uppstod under det förindustriella samhället, industrisamhället och de sägner som uppstår i det rådande informationssamhället. Sägnerna berättar också för oss hur människor uppfattar sin omvärld; hur det oförklarliga, skrämmande och övernaturliga gestaltar sig i vår vardag. När sägner studeras ur ett geografiskt bredare perspektiv är de sällan unika, utan är en kulturell konstruktion, där mönster kan urskiljas. Det innebär att sägner formas av människor och anpassas efter sin tid, sin plats och sin omvärld.

 

Jordbrukssamhället och rädsla
När Sverige var ett jordbrukssamhälle (1750–1850) levde stora delar av landets befolkning på landsbygden. Under första hälften av 1800-talet ökade befolkningen i Sverige på grund av minskad dödlighet. Det slitna uttrycket ”freden, vaccinet och potäterna”, ger en del av sanningen till den minskade dödligheten bland befolkningen. Socknarna bestod av besuttna och i synnerhet obesuttna människor som arbetade med jordbruk.

Människor hade inte samma förutsättningar som vi har i dag att flytta och resa, och människor röde sig sällan några längre sträckor från sin hemsocken. Därför var information och informationsflödet begränsat. Prästen hade ett större inflytande i socknen och ansågs besitta den största kunskapen. Han förmedlade den kristna tron och den informationen som han ansåg var av intresse för sockenborna.

Människornas liv präglades därför av den kristna tron, naturen och vädret. Vilket resulterar i att även folktron med dess sägner och väsen formas efter detta. En vanlig föreställning är att människan bland annat var rädd för mörkrets inträde, extremväder, rovdjur, sjukdomar, omkringvandrande människor och att handla orätt efter samhällets kristna värderingar.

 

Vem och var
Den kristna gestalten Satan, Djävulen eller Hin håle är en gestalt som ofta framträder förklädd till olika naturväsen inom folktron. Han kunde förklä sig som näck, tomte, troll eller . Hur han förklädde sig berodde på vem han mötte och var de möttes. Män, kvinnor och barn mötte olika naturväsen i olika miljöer och på olika platser. Barn som passerade ett vattendrag kunde få syn på näcken och de fick ”binda näcken” för att kunna kontrollera gestalten. Det kunde göras genom att läsa en ramsa, spotta eller offra något i vattnet. Kvinnan riskerade att bli bergtagen i skogen av trollen, medan en man som arbetade i en gruva kunde bli utsatt för bergsråets vrede.

Västra Götalandsregionen består av miljöer med både sjöar, hav, skog och berg. Därför finns också en mängd sägner om människor som stött på olika naturväsen runt om i regionen. Utmed Bohusläns kust finns berättelser om sjörået. Hon råder över fiskarna i havet och tros ha boskapshjordar på havsbottnen. Hon kan ge fiskare fiskelycka och hon sätts i förbindelse med väderskiften på havet. I Dalsland och i norra Västergötland har många män arbetat i kolmilor och även med svedjebruk i skogen och mött skogsrået.

Det finns ögonvittnesskildringar från fiskare som sett sjöodjur i både Vänern och i Vättern. Platåbergen i Västergötland omges av skapelsemyter där jättar, troll och trollkunniga figurerar. Vattendragen i regionen viskar om möten med strömkarlen eller forskarlen och människor har fått hjälp eller sin skörd förstörd av gårdstomten.

 

Industrialisering och inflyttning till städerna
I och med industrialiseringen vid 1850-talet (som når sin höjdpunkt under sent 1800-tal) skapades nya arbetsmöjligheter. De obesuttna människorna på landsbygden kunde söka sig till städerna för ett arbete och ett bättre liv. I och med inflyttningen till städerna skapades en ny vardag med nya levnadsomständigheter. Information spreds snabbare och nya normer samt rädslor etablerades i den nya stadsmiljön. Nya sägner tillkom och äldre formades om. Naturväsen behövdes inte på samma sätt längre för att förklara den rådande omvärlden och de byttes ut.

I dag har dessa väsen fått ett uppsving; de skildras på nytt inom populärkulturen och de äldre sägnerna berättas åter igen. Naturväsen från den förindustriella eran berättar alltså både om hur människors vardag har sett ut och hur de människorna som levde då förklarat sin omvärld. Men de förklarar också hur vi människor anpassar, formar om och återanvänder kulturella företeelser. I detta fall genom populärkultur. Därför är folktro ett spännande studiefält och en del av det immateriella kulturarvet.

Källor

Hellspong, Mats & Löfgren, Orvar (1974). Land och stad: svenska samhällstyper och livsformer från medeltid till nutid. 2. tr. Lund: Gleerup
Klintberg, Bengt af (red.) (1986). Svenska folksägner. [Ny utg.] Stockholm: Norstedt
Stattin, Jochum (2008). Näcken: spelman eller gränsvakt? 3. uppl. Stockholm: Carlsson
Stattin, Jochum (2006). Från gastkramning till gatuvåld: en etnologisk studie av svenska rädslor. [Ny utg.] Stockholm: Carlsson

Sandra Bjärenberg, Västarvet

Sandra Bjärenberg är antikvarie på Västarvet. Hon har en bakgrund som etnolog och har arbetat på bland annat Institutet för språk och folkminnen.