Töreboda station var vid 1800-talets mitt en knutpunkt vid korsningen av Göta kanal. Stationen öppnade 1859 och var Västra stambanans slutstation mot norr fram till augusti 1862, då linjen i sin helhet öppnades mellan Stockholm och Göteborg.

Töreboda järnvägsstation anses vara en av de bättre bevarade från järnvägarnas första utbyggnadsskede på 1850-talet. Exteriören har inte genomgått några större förändringar, dock så finns mycket litet av den ursprungliga fasta inredningen kvar. Skiffertaket ersattes med ett tegeltak på 1920-talet.

Anläggningen ritades av SJ:s chefsarkitekt Adolf W. Edelsvärd och uppfördes efter närmast identiska ritningar av stationerna i Alingsås och Skövde. Stationshuset i Töreboda blev lika stort som de andra – man trodde att orten skulle växa rejält på grund av sin position som knutpunkt. Staden expanderade aldrig på det sättet som man trott, vilket kan vara en förklaring till att ombyggnationerna av stationen varit sparsamma.

Karaktäristisk för 1800-talets mitt

I mitten av 1800-talet gillade arkitekter att blanda flera olika stilar i samma byggnad.  Stationshuset i Töreboda för tankarna till en italiensk villa med drag av florentinsk renässans med detaljer från den så kallade schweizerstilen. På den här tiden här tiden var det också modernt med oputsat tegel på fasaden.

En större renovering genomfördes 1996–97, då man restaurerade exteriören. Takryttaren och entrén mot kanalen återfick sitt ursprungliga utseende med spröjsade glaspartier. Ett par höga skorstenar återuppbyggdes. Invändigt iordningsställdes vid samma tillfälle vestibulen till sitt gamla utseende.