Halleberg i Vänersborgs kommun är ett lika mäktigt som mytomspunnet platåberg som skjuter rakt ut i Vänern. Berget skiljs åt av en omkring 500 meter bred dalgång från sin än mer högresta tvilling, Hunneberg. Platsen är en scen för många lokala myter och sägner och är omgivet av många fornlämningar i form av stensättningar, rösen och sannolikt den största fornborgen i Skandinavien. Bara namnen på Hallebergs historiska platser sätter fantasin i rörelse; de onda hålorna, den glömda staden, predikstolen och ättestupan.

De onda hålorna

Hallebergs västra sida har flera djupa, sammanlänkade sprickbildningar som ett arv från istiden. De onda hålorna är ett antal förrädiska klippskrevor som ligger vid bergskanten ovanför rasbranterna. Här gör man bäst i att vandra ytterst försiktigt och inte gå för nära stupen som är upp till tio meter djupa.

Namnet De onda hålorna kommer sannolikt av att betande djur kunde falla ner och dö i de grottliknande hålrummen. Platsen har storslagen utsikt över sjön Vänern.

Raviner, ruiner och den glömda staden

Vid Ovandalen på Halleberg ligger Den glömda staden. Egentligen är det snarare en gruva än en stad, en plats som tiden har övergivit och naturen återerövrat. Idag täcks ravinen av en närmast trolsk granskog och intensiv växtlighet.

De historiska spåren av mänsklig aktivitet består av ett antal stora ugnar som påminner om antika tempel. Längs bergskanten finns också mindre grottor som utgör själva gruvan och ruinerna av vad som kan ha varit ett hus. Längst ut på bergets nordliga spets ligger Hallesnipen med en märklig stenformation som kallas predikstolen – en närmast vidunderlig utsiktsplats över Vänern där horisonten är ögonens bästa vän.

Skandinaviens största fornborg

Hallebergs branta klippväggar och stenvallar skyddar Skandinaviens största fornborg som omfattar närmare tjugo kvadratkilometer. Platåbergets otillgängliga läge gjorde borgen lätt att försvara. Det finns också lämningar av förstärkningar och skyddsmurar med spetsade träpålar.

Närheten till vatten, jakt- och fiskemarker gjorde att man kunde leva självförsörjande under långa tider. Borgen anlades under folkvandringstiden omkring 400-talet och har fungerat som tillflyktsort under bland annat de svensk-danska krigen på 1400 – 1600-talen och svensk-ryska kriget i slutet av 1700-talet.

Hästevads stenar

Vid foten av Halleberg i närheten av ättestupan ligger en domarring från äldre järnåldern som brukar kallas för Hästevads stenar. En domarring är en forntida gravanläggning som består av en stenkrets med oftast sju eller nio resta stenar. Domarringen vid Halleberg består dock av åtta resta stenar som är omkring två meter höga och mäter omkring 19 meter i diameter. Vid arkeologiska utgrävningar på platsen har man hittat gravurnor, skafthålsyxor, eldslagningsstenar och spjutspetsar av brons.

Vid domarringen finns också en gravhög som är närmare två meter i diameter och en och en halv meter hög. Troligen är den stora kulle som domarringen är placerad på också en gravhög. Tidigare var dessa gravar en del av ett ganska stort gravfält, ibland kallat Hästevadets gravfält, som till stor del försvann i samband med byggandet av järnvägen på 1860-talet.